Livet på 90 kvadrat

Sista dagarna känns det verkligen som att vårljuset har börjat komma tillbaka. Solen börjar värma igenom fönstret och dagarna blir ljusare fortare. Även om snön idag än så länge ligger kvar på marken. Och nu börjar odlingslusten i mig verkligen komma igång. Den ligger ju där i smyg hela vintern men nu när jag faktiskt får börja förkultivera och planera på riktigt, åh vilken glädje! Närmast på listan är paprikaplantor och tomatplantor. Jag vill gärna komma igång ganska snabbt med tomaterna då jag tog egna frön förra året och vill se om de gror eller inte. Annars måste jag ju köpa frön och jag vill inte att de börjar komma igång för sent i så fall. I år kommer vi även att skaffa ett litet växthus i plast. Jag vill ju bygga ett stort riktigt med gamla fönster men det är så många år bort och jag vill inte lägga massa pengar på ett som bara ska vara här ett tag så vi köper ett billigt i plast nu som får duga så länge! Förmodligen blir det detta från Jula för 599kr. Jag är även suge...

Tungan är ett av vårat mäktigaste vapen. Ord vi säger kan påverka andra människor i mycket större utsträckning än vi ibland förstår. jag har hört att det krävs 150 positiva ord för att väga upp mot ett negativt. Så mycket lättare har hjärnan för att ta till sig av det negativa. Jag minns när jag började hålla in magen. Jag var 12 år och gick i 6:an och en kompis till mig sa att "killar inte gillar tjejer som har putande magar." (Ni vet den där pyttelilla putningen som även de allra smalaste tjejerna har) "En sån putande mage som du har Ewa". Jag minns det. Jag minns vart jag stod, vilket väder det var, vad jag gjorde, den dagen blev ett permanent minne i mig som talade om att jag inte dög. Där och då bestämde jag mig för att aldrig visa den där putande magen. Så jag drog in den, och har gjort det varje dag seda...

Just nu är badrummet här på entréplan typ det enda jag kan tänka på. Vi väntar på en sista offert nu som vi är väldigt hoppfulla på, och om det skulle bli så att vi väljer dem så kommer badrummet/tvättstugan att vara klart långt innan jul. Så fantastiskt. Jul som ändå känns så snart och så nära.  Jag har tyckt att det varit svårt att hitta bra tvättstugeinredning, gillade inte alls ikeas tvättstugelösningar och funderade länge på vad vi skulle ta istället. Och just nu lutar det faktiskt åt Vedum. Enda problemet är att de är fruktansvärt mycket dyrare än Ikea, så just nu försöker jag ta reda på om det går att kombinera de två på något sätt.. Vi får se.  Jag gillar verkligen deras utdragbara tvättkorgar, och den infällda strykbrädan. Sådant som är praktiskt och bra utnyttjande av utrymme. I tvättstugan ska det ju finnas både dusch och toalett samt tvättorn och torkskåp. Men även skötbord, bra spegel, bra belysning, arbetsytor och plats för torkställning. och al...

Jag såg den här videon för ett tag sedan Och det slog mig, att jag gör precis likadant, i princip alla relationer jag har.  Jag är så rädd för att inte bli accepterad eller omtyckt att jag tycker att jag ser alla möjliga tecken för att en person inte tycker om mig. Jag lägger på tankar och känslor om mig själv på den människan som han eller hon mest troligt aldrig haft, i ett försök att inte bli sårad eller besviken.  Det tar otroligt mycket energi och är en ond cirkel som är fruktansvärt svår att bryta. Jag är så van att känna att jag inte passar in och inte hör hemma någonstans att jag har svårt att acceptera en situation där jag gör det.  Jag vet att all den energin som går åt till det här är bortkastad. Den enda som jag behöver söka acceptans ifrån är Gud och han har redan gett mig den, hans kärlek till mig är inte baserad på vad jag gör, hur jag säger något eller hur mina känslovågor går. Det är en utmaning, att släppa jakten på människors gillande ...

Jag försöker plastbanta här hemma. Det går otroligt långsamt och ibland inte alls. Men då och då får jag ett ryck och byter ut lite saker. Som nu, jag beställde från Jordklok och fick i tisdags hem dessa fina grejer! (Av någon anledning blir många av mina bilder suddiga. åh så jag längtar efter en riktig kamera!) Det blev i alla fall en diskborste i trä, med ett extra huvud. Tvättnötter, åh i så många år som jag tänkt testa dessa. nu ska vi bara göra slut på det andra tvättmedlet! Träklämmor. Hejdå påsklämmor i plast!! Nu har vi även beställt en flaskborste, då den nya borsten inte går ner i nappflaskorna. Den kommer dok från Lappland Eco Store. Det ironiska är att inget av detta är speciellt dyrt. Så mina tankar om att det kostar för mycket att byta material stämmer ju inte.

Jag läste ett blogginlägg för någon dag sedan av Ellen där hon sa att hon inte trodde att det fanns heterosexuella jämställda förhållanden. Det gjorde mig först lite stolt, för jag tänkte att mitt förhållande är minsann jämställt. Sen började jag fundera på det. Och då blev jag bara ledsen. Faktum är att om en person i vårt förhållande inte städade, utlyste tvättdagar, hade koll på kylskåpet och skafferiet, bytte bildäck, kollade oljan, bar gråtande barn osv. så skulle det nog nästan aldrig bli gjort. (Okej, gråtande barn bär vi båda två såklart, men jag tror ni fattar poängen) Hos oss är det bara en sak som skiljer från de förhållandena som Ellen pratar om. Hos oss är det Patrik som gör allt det där. Om han inte drog igång mig skulle jag aldrig städa, visst händer det att jag sätter på en tvättmaskin, och ibland också att jag hänger upp den och sorterar den torra rena tvätten. Det händer. Men många gånger är det han som gör det, som gör allt det. Det är han som tömmer och fyll...

Det var flera hundra som var in och läste inlägget jag skrev igår om att kommentera vikt. Jag fick även massa svar från kvinnor som varit med om samma och det är verkligen tråkigt. Tråkigt att det är något som väldigt många upplever. Jag hoppas verkligen att en av de sakerna jag får skicka med mina barn är en sund kroppsbild och en stark självkänsla. Och att de är medvetna om att deras kroppar är deras, och de behöver aldrig acceptera kommentarer av någon.

Det här är ett inlägg som jag tänkt skriva länge, men aldrig riktigt kommit till skott, tills nu. Under båda mina graviditeter har magen dels börjat synas väldigt fort, samt blivit rätt stor. Varför? Det finns många olika anledningar förmodligen, en av dem är att både jag och min man är långa, och därav ligger våra barn lite över medelkurvan. Och både när jag var gravid  med Elsa och denna graviditeten så har jag fått otroligt många kommentarer om hur stor mage jag haft. Något som jag verkligen funderat på då är hur det anses vara okej att kommentera kroppen på en gravid kvinna men inte en som bara är överviktig. När jag hade gått upp i vikt efter att jag flyttat till Göteborg fick jag aldrig höra "Vad tjock du blivit!, Har du slutat träna? Du, du ska nog inte äta det där godiset!" I vanliga fall är vikt så otroligt tabu att kommentera och det är väldigt få människor som gör det, såvida det inte är väldigt närstående människor som tar upp det ur hälsosynpunkt. Och det är...

Wow, jag trodde inte att så många skulle reagera igår på det jag skrev. Men det känns fantastiskt bra att ha fått så bra respons. Tack för alla kommentarer och sms som trillade in under gårdagskvällen. Innan jag la mig så var det drygt 170 stycken som varit in och läst inlägget.  Det känns.. stort? läskigt? bra? ja nog lite av varje.  Tanken är inte att den här bloggen nu ska gå över till att bara handla om det. Absolut inte. Men jag kommer förhålla mig till det på ett annat sätt nu mer tror jag. Vara lite ärligare.  Jag tänkte göra en snabb genomgång om vad adhd är, ifall du inte vet :)  På 1177.se står det såhär; " Adhd är en förkortning av Attention Deficit Hyperactivity Disorder på engelska. Det brukar översättas med uppmärksamhets- och hyperaktivitetsstörning. Om man har adhd har man svårt att koncentrera sig och man kan ha stort behov att röra på sig eller så kan man ha svårt att komma igång med uppgifter. Man är också ofta impulsiv och gör saker utan a...

Jag har funderat länge fram och tillbaka på huruvida jag vill att människor ska veta eller inte. Men faktum är att det är en sådan stor del av mig och den jag är. För två år sedan ganska precis gick jag till min läkare för att jag hade känt mig så otroligt trött under hösten. Egentligen så har jag alltid känt mig trött när jag har varit tvungen att prestera mentalt, har alltid somnat i skolan både under högstadiet och gymnasiet men även sen under bibelskolan och den YH-utbildning jag tog examen från i våras, och det var då för två år sedan som jag fick nog. Jag berättare för honom hur jag mådde. Själv trodde jag att det var någon typ av manodepressivitet då jag även mådde väldigt dåligt psykiskt i omgångar samtidigt som jag kunde få ryck och gå helt in i något intresse jag hade, ex. ställa mig och baka i 16 timmar i sträck och glömma bort att äta och gå på toaletten. Eller sy, eller något annat kreativt. Och sedan när det rycket var slut så var det som att luften gick ur och jag kund...

Helt ärligt.  Alla dessa supermammor som bara veckor efter förlossningen redan är igång och gör det ena kreativa projektet efter det andra. Jag förstår inte. Om jag lägger ner Elsa på dagen, så vet jag inte om hon kommer fortsätta sova i fem minuter eller i tre timmar. (Oftast blir det bara fem minuter, vagnen är ju inte ens i närheten lika skön som mammas knä.) Jag vet inte om jag hinner ställa mig i duschen eller göra lunch, än mindre börja med något kreativt projekt innan den underbara ungen vaknar.  Och är det något hon inte gillar, så är det att ligga vaken själv någonstans. Nej här ska det sittas i famnen, gärna ska man vandra omkring så att det händer något. Och bärjsalen, ja det fungerar ibland, men ofta så vill hon ju ha koll på läget och se vad som händer runtikring.  Som nu, nu har hon sovit i snart två timmar. Visste jag det när jag lade ner henne? Nej, så har jag gjort något jag verkligen skulle vilja? Nej . Fast om jag ska vara sann mot ...

Solen har börjat värma lite på dagarna nu, det går äntligen att sitta på balkongen om man vill, och det enda jag kan tänka på är att mina blommor förmodligen inte kommer få lika mycket sol i sommar. Om 1-2 veckor får vi besked, om huruvida det blir flytt den 1 Juli eller inte. Förhoppningsvis blir det så :). tänk, en trea med två toaletter, en tvättstuga, full kyl och frys och ett inglasat uterum. Även om uterummet inte har i närheten lika många soltimmar som vår nuvarande balkong (som jag för övrigt älskar SÅ mycket), så hade det varit fantastiskt om vi fick den lägenheten. Och även om det hade varit skönt att vara flyttade och klara när bäbis kommer så är varje månad vi bor här en tusenlapp vi sparar i hyra. Det är inte ens 80 dagar kvar nu tills minipaddan är beräknad att anlända, imorgon går vi in i vecka 30, fatta vad fort tiden går, då är det bara 10 veckor kvar. Alla säger att det är så bra att en graviditet är nio månader, för att man ska hinna förstå vad som händer. Hade ja...

Vädret verkar ha kommit igång nu, hoppas bara det håller i sig. Om det är fint väder fortfarande imorgon så ska jag passa på att sola lite på balkongen. Men först kommer det bli gymmet kl. 8. Jag är så grymt glad att jag hittat   (klicka på bilden för att komma till hemsidan) Sen måste jag tydligen skriva lite önskelistor också, fyller år om typ två veckor och älsklingen verkar inte förstå när jag säger att jag minsann INTE vill ha något firande. Jag tycker inte om att fylla år, snarare är det så att bara tanken på det får det att tjockna i halsen av gråt. Jag har inget alls emot att bli gammal, jag tycker bara det är jobbigt med högtider. Julafton är samma sak. Så jag får passa på att önska mig saker som ingen har råd att köpa, typ en bakmaskin(jag har ju en stoor bakmaskin men det hade suttit fint med en 3 liters kitchen aid i någon snygg färg!) och en bra halvkompakt kamera. En ny dator hade suttit fint, en bil, gratis bränsle till bilen, Ja listan på dyra saker kan ...

Ofta när jag ser serier så blir jag så irriterad över att många relationer känns så overkliga/orealistiska. I Vänner(serien) så kan jag å andra sidan känna igen flera olika av våra vänner i karaktärerna, inklusive mig själv. Något jag funderat på sen jag flyttade till Göteborg är hur relationer så lätt förändras. Vännerna hemma betyder fortfarande lika mycket men relationerna blir annorlunda när man inte ses lika ofta. En vän till oss sa att när man är ett par så blir det svårare att lära känna andra för man spenderar den mesta tiden tillsammans med varandra. Å andra sidan är Patrik min bästa vän och det finns ingen som jag hellre spenderar tid med än honom. Vi har otroligt goda vänner både i Piteå, Malmö/Uppsala och Göteborg. Och jag hoppas att våra relationer kommer bli djupare och viktigare för varje år. Bara några tankar så här på kvällskvisten. Och ja, det faktum av att jag sett en och en halv säsong med vänner idag kan delvis vara anledningen till att jag funderar ...

Jag tycker det är svårt, svårt att ta ställning och svårt att stå för mina åsikter i den här frågan. Men jag håller med Peter Larsson i hans debattartikel. Och det är svårt, för oavsett hur man som kristen uttrycker sig i den här frågan, så kommer man få kritik, antingen av icke kristna, eller av kristna med andra åsikter. Jag har varit kristen hela mitt liv, jag har även vänner och bekanta som är homosexuella och bisexuella. Så jag har mött frågor, och tvingats fundera och tänka över mina åsikter. och faktum är, att oavsett vad jag tycker om handlingarna, så älskar jag de vännerna så otroligt mycket. Alla människor(jag menar verkligen bokstavligen alla människor) gör saker och tycker saker som jag inte tror är bra/rätt/sant/naturligt/kalla det vad du vill. Det inkluderar mig själv. Jag tror inte att vi är satta på jorden för att döma varandra, utan för att älska och respektera varandra, men främst för att älska, respektera och representera Gud. Följa hans lagar, som förövrigt...

När jag var yngre så fick vi alltid höra att när man var i ett förhållande så var det bra fram tills man kom till "tremånadersgränsen", tog man sig förbi den så var det tredje året som var jobbigt, osv osv. Jag trodde stenhårt på det innan. Båda mina förhållanden innan Patrik tog slut ganska precis vid tre månader, och när jag blev tillsammans med Patrik så var jag så rädd att det skulle bli likadant.  Men tre månader kom och gick, och det blev inte jobbigt. Då tänkte jag ju att tredje året i alla fall skulle bli tufft. Men nu har snart hela tredje året gått och det har varit det bästa året i mitt liv. Så nu tar jag helt enkelt den teorin och förkastar den. Det finns säkert forskning som säger varför vissa tider i ett förhållande borde vara jobbigt. Men jag bryr mig inte. Patrik är det bästa som har hänt mig, och jag tackar Gud varje dag för att jag får leva mitt liv med honom.

Jefferson Bethke har kommit med ännu en video som jag gillar supermycket, se den, och säg gärna vad du tycker! :) Sex, Marriage, and Fairytales || Spoken Word from bball1989 on GodTube .

En sak som jag tycker är så svår att förstå med Gud är det här med nåden ( å andra sidan är det nog ingen som inte någon gång har svårt att förstå det). Eftersom att jag tror att bibeln är Guds ord så vet jag teoretiskt sett att Gud har förlåtit mig. Inte för att jag är så pass bra att jag förtjänar det, nej, jag har gjort så många saker fel, och gör fortfarande. Jag har varit elak, ljugit, försummat, svurit, utnyttjat, talat illa om människor, osv osv osv. Ändå förlåter Gud mig. Ändå älskar han mig. Det finns inget jag kan göra, bära i form av symboler eller säga som får mig att förtjäna nåden mer. Det är bara hans kärlek till mig. Han har tagit på sig allt. ALLA mina fel, allt jag gjort fel någonsin, har han tagit straffet för. För att jag ska få bli förlåten och få evigt liv. Det är så sjukt stort. Att jag inte kan förstå det. Ändå är det sant. Allt bar du för mig skull. Och alla andra människor. Tack.

Det är så ofta som jag önskar att jag vore annorlunda, mer radikal, att jag vågade säga vad jag tycker och tänker mer, att jag skulle sluta vara så rädd för vad andra människor tycker. Ofta infinner de känslorna sig mest efter att jag sett en djup film, läst en gripande bok, eller hört en låt som träffar mitt i prick, ja ni fattar, som nu ikväll Efter att ha sett filmen Courageous, så försöker jag lägga upp en strategi för hur vi ska uppfostra framtida barn, hur vi på ett bra sätt kan visa dem hur mycket Gud älskar dem, och vad vi tror är rätt och fel, och varför. Hur vi kan visa dem på våra fel och misstag, och hoppas att de inte gör som oss(i mesta fall, att de inte gör som mig, för min älskade man har skött sig betydligt bättre än vad jag har :P ) Jag älskar Gud så mycket, och jag vill verkligen att han ska leda mig och Patrik. Att han ska få visa vad han vill med vårat liv. Varför det är så mycket jobbigt som händer för oss(mig) vet bara han, och vi får lita på a...

Överallt i media idag så möts vi av tips för att  se 10 år yngre ut, gå ner 10 kilo på 4 veckor, rasa i vikt fast du äter som vanligt, Förändra dig, du duger inte, bli någon annan. Är det bara jag som tycker att det är vackert att se en gammal människa, och veta att bakom de rynkorna finns alla skratt, all oro, allt LIV som den människan har gått igenom, att se två människor åldras tillsammans tycker jag är något av det vackraste som finns.  Och att det är snyggt med kurvor, former. Självklart finns det hälsoskäl till att inte väga för mycket. Men för den sakens skull behöver inte målet vara att se ut som en retuscherad fotomodell. Vi är alla skapade till individer, tanken är inte att vi ska se likadana ut.  Att bli gammal är något som de flesta får uppleva, varför är det något att vara rädd för?  bilderna är från google, old laughing, old lady laughing,  Bara en liten fundering ___ In today's society , we learn   that we need to ...