Livet på 90 kvadrat

En berättelse från Narnia, Två barn stod på tröskeln till ett främmande land. Där fick de ett mycket svårt och riskfyllt uppdrag av Aslan. Han bad dem befria en betydelsefull prins som satt fängslad djupt inne i fiendens land. Barnen måste ge sig långt in i totalt okända områden. För att klara uppdraget fick barnen fyra tecken eller ledtrådar som skulle hjälpa dem att hitta prinsen. Aslan bad barnen upprepa tecknen för sig själva varje morgon och varje kväll. När tecknen slutligen kom skulle de bli nödvändiga ledtrådar för att klara av uppdraget. Till sist berättade Aslan ytterligare en sak. Landet barnen skulle ge sig in i var inte bara farligt. Aslan förklarade att han inte längre kunde följa med dem så som han alltid gjort förut. - Visst kommer jag att finnas hos er nu också, förklarade Aslan. Precis som i Narnia så ska jag vaka över varje steg ni tar, skillnaden är att ni inte kommer se mig, ni kommer inte heller alltid att känna min närvaro. Ändå ska jag vara med. Jag lovar att al...

Om man kan säga; Falling in Love, måste man väl kunna säga; Falling in trust, faller i kärlek och faller i tro/tillit. Det är en sak jag har svårt för, och det är att ge allt till Gud. Jag vill gärna hålla kvar i saker som kan va jobbigt eller påfrestande på olika sätt och säger till Gud nått i stil med; Jag kan själv, du ska få se att jag faktiskt kan lösa det själv. Också skiter allt sig, oftast blir det så. Jag tror, eller jag är ö v e r t y g a d, om att vi måste börja lita på Gud mer. Jag måste börja lita på Gud mer, lita på att han fångar mig när jag faller. För ajg kommer falla, och jag kommer göra illa mig, Men jag kommer klättra upp igen, och tillslut kommer jag lära mig att flyga. Det är ungefär, detta kan dock ses av vissa som en dålig liknelse, som att hoppa bungey jump. Jag har hoppat, eller fallit, eller var man nu egentligen gör, två gånger. Hade jag någonsin gjort det om jag inte litat på att linan skulle fånga upp mig så att jag inte skulle slås sönder mot marken? själ...

Dagens inlägg är inspirerat av Steven Curtis Chapmans låt God is God. Och jag är tillbaka vid det här ämnet att man inte alltid förstår varför vissa saker händer, man kan känna sig så hjälplös och sviken innan man åter känner luften under vingarna. Eller så är man arg för att det händer dåliga saker för andra. man kan inte förstå varför saker och ting är som dom är. "God is God and I am not, I can only see a part of the picture his painting" Vi kan bara se endel, vi kan se det som redan är målat, den delen av oss som varit och som är, men vi kan inte alltid se vad som ska komma. och jag tror att det är så enkelt att vi helt enkelt inte är mogna att se hela bilden på en gång. det är samma som att vi inte får se andra människors porträtt, vi får ingen annans livshistoria berättad för oss förutom våran egna. Deras historia är till för dom, vi behöver inte förstå varför deras liv ser ut som det gör. (Med detta menar jag dock inte att vi inte ska hjälpa dom som har det sämre, det ...

Låt mig berätta en historia, En historia om en Groda. Familjen skulle ha fest dagen därpå och mamman hade fullt upp med att förbereda allt, så hon ber sin son att gå och ställa skålen med grädde i matbodan, där den skulle stå över natten, men när pojken lämnat grädden så stängde han inte dörren ordentligt. På natten kommer en groda hoppandes in i matbodan, han känner lukten från grädden och hoppar ner i skålen, där simmar han omkring länge och dricker av grädden, men när han tycker att han har fått nog så bestämmer han sig för att hoppa ut igen, men ack, det går inte, kanterna på skålen är för höga för att han ska ta sig ut. förtvivlat simmar han runt runt men det känns som att benen blir allt tyngre och tyngre, tillslut orkar hans kropp inte mer och han väntar på att sjunka ner och drunkna i grädden, men, hans kropp sjunker inte, grädden har blivit till smör och det bär honom nu när han tvekandes ställer sig up och kan hoppa ut ur skålen. Grodans kamp för sitt liv blev hans räddning. ...

Förlåt för att jag är så dålig på att uppdatera här, jag ska verkligen försöka bli bättre, iaf, idag blev det viktiga i mitt blogginlägg citerat från en av mina bästa vänners, Oskar, blogg, för jag tyckte att det han skrev var så otroligt smart sagt. "En grej jag kan störa mig lite på är när folk säger "Hon ser inte så kristen ut" eller "Han beter sig inte så kristet". Enligt mina tankar och värderingar så kan man inte(!) se kristen ut, Det finns ingen mall som man ska jämföra sig med för hur man blir en bra kristen. Folk idag har ofta en förvrängd bild av hur en kristen ska se ut och bete sig, vilket också mynnat ut en del till hur man ska se på kristna ute i kyrkorna och samfunden. Som kristen så ska man gärna vara töntigast i klassen, ha glasögon, vara väldigt blyg eller vara 60+ tant. Man ska aldrig ha druckit alkohol(mer än nattvardsvin), aldrig rökt, aldrig haft sex mer än inom äktenskapet osv. Man ska vara mot abort och mot homosexuella, och förklara för...

Vi närmar oss juletider och allt vad det innebär, Men mitt i all julklappstress och planering, så tror jag det är viktigt att stanna upp och fundera på varför vi faktiskt firar jul, Varför vi ger varandra julklappar överhuvudtaget, Det finns dom som firar jul bara för firandets skull, Men jag firar, som så många andra, jul för att Jesus föddes då, och för mig har det med åren blivit något så fint, och för mig är inte höjdpunkten att få julklappar, utan att få ge. Att få ge till någon som betyder något för mig, och att visa min kärlek för människor runt omkring mig. God bless Ewa